Vad ville människorna som levde före oss att vi skulle veta om deras värld? Historiens människor var givetvis medvetna om sin dödlighet, och att andra skulle komma efter dem. I kilskrift på stentavlor, i självmordsbrev, i fältjournaler från krig, i skeppsloggar, dagböcker, personlig korrespondens, reseskildringar, i gömda små lappar och i marginalerna på äldre böcker finns ibland små hälsningar till framtidens människor: budskap till eftervärlden, till oss. Konsthistorikern Frida Larsdotter Lundgren har dykt ner i en ovärderlig skatt av texter och samlat hälsningar från filosofer, hantverkare, författare, konstnärer och resenärer.
”Skulle du tro detta, du eftervärld? Vi själva, som ser allt detta, vi tror det ju knappast. Och ändock övertygar oss de anhopade liken och de smärtsamma förlusterna att detta inte kan vara någon dröm. O, du lyckliga eftervärld, du som inte hör detta jämmer, kanhända tar du mitt vittnesmål fören dikt?” Petrarca, ur ett brev till sin bror under Digerdöden (1348).
”Jag vill därför skriva ned att jag inte känner någon skam att meddela eftervärlden detta: atenaren Xenofon ägde en vinthund vid namn Horme, som i sin intelligens, hastighet och trofasthet överträffade alla andras.” Ur en krönika över sin samtid av Xenofon (430-355 f. Kr.), historiker och politiker från Aten.
Recensioner
Det finns inga recensioner än.